Varm och soligt var det på förmiddagen 19 grader och en jobbig dag skulle det bli. Nytt för i år var att bussarna kom fram smidigare till Lidingövallen. Det styrde bort bilarna vilket är väldigt smart.

Annars precis som vanligt, dock blött i starten och redan efter 300 meter blev strumporna lite fuktiga. Det var ovanligt blött längs hela banan i år. Men inte tunglöpt för det. Utan värmen gjorde sitt istället, som tur var blev det väderomslag och molnigt efter halva loppet. Jag hade en rätt hög puls under första milen och det kändes lite så där på gränsen. Men jag körde på och hade väl inte riktiga klippet i steget efter 10 km och den lätta partiet. Men ändå ett tillräckligt högt tempo för att greja silvermedaljtiden. Kändes rätt bra 22 km då jag borde få kramryckningar i höger vad. Ibland. Aborrbacken kvar då. Sprang eller hasade mej uppför aborrbacken med ett platt löpsteg för att inte anstränga vaden för mycket. Gick hyfsat men efter den långa backen så kom det plötsligt, kramp i vaden, fy fan tänkte jag nu rök min silvermedalj. Stannade och stretchade lite..Sprang 500 meter och där var sjukgymnasterna. Jag bad dom massera vaden 30 sekunder sedan drog jag iväg igen. Kom fram till 3 km markeringen och såg att det fanns en teoretisk chans att nå målet i tid. Jag körde på och kämpade och de sista 1,5 km var enormt jobbiga då ökade jag tempot och drog på nästan 100 %. Det gjorde rätt ont överallt, vågade inte köra 100 % för vaden. 2.14.30 blev sluttiden och jag är väldigt nöjd med tiden. Det var länge sedan jag var så slut efter Lidingölppet som i år. Bara 9 gånger kvar nu till 25 år jubileum.

En sak som märks är att servicen efter loppet blir allt sämre, bara en vetebulle och banan i målet. Jag minns tididgare då man fick betydligt  mer. Kanelbulle och var det inte korv också. Cash is King, det var bättre förr. Mot nya mål

Förra helgen var det Tyresö Triathlon som gällde, hade tänkt delta i Favoriten i Åkersberga men det lutade åt regn så jag satsade på Tyresö istället. Supersprint.

400 meter simning, 10 km cykel och ca 4,5 km löpning.

Startade fint och kom iväg utan några sparkar i ansiktet eller dränkningar. Hög frekvens i 50 meter och sen dog jag. Fullkomligt, aldrig var med om en sådan tempoväxling. Grymt. Andnöd och helt slut,, men har inte tränat simning på hela sommaren heller..Tung växling och hög puls på starten i cyklingen. Som vanligt kriminelll farlig cykling. Tog några placeringar, men på löpningen var det andnöd hela tiden men jag plockade placeringar hela tiden.  Kul.  Slutade 5 -8 placering ungefär. Väldigt nöjd och roligt med triathlon.

Känns lite segt att komma igång efter 4 veckors semester. Nåja, snart helg och långpass. Kör nog lite Kalmar känsla på lördagmorgon.. Upptidigt och avverkar många mil på  cykeln och springer sedan några km. För att slutligen fastna framför burken och hänga med i tävlingen på nätet. Funkade rätt bra förra året med uppdatering.

Grundtanken i sommarens projekt var att cykla skåne - Stockholm utan övernattning.

Startade 04.40  ett par mil söder om Hässleholm. Körde på rätt bra och snittade drygt 30 km i timmen, fin väg och lite trafik, det kändes rätt bra utan någon större ansträngning. Platt och ingen vind. Riktigt fint. Körde in i Växjö och då blev det motortrafikled.

Dock bara några km, får inte cykla på den egentligen.

Paus vid bilbesiktningen. lite bröd och vatten och så kaffe. De hade visst service med en kaffeautomat och det utnyttjade jag. 145 km är då kört.

Nu blev det desto mer trist, 2+1 väg i några mil utanför Växjö. Man får ligga och balansera mellan sträcket och gräset i väggrenen. Nåja, ändå rätt brett. Nu blev vägen också kuperad, riktigt fint de också. Först backe upp och sedan backe ner. Riktigt långa och fina backar. Målilla och lite slätare väg. Nu började jag bli riktigt trött, började tänka Linköping och sedan tåg hem. Innan Hultsfred hade jag bestämt mej. Jag klarar inte hela vägen till stockholm, helt enkelt för dåligt tränad. Det går liksom inte tro att man kan cykla 60 mil utan att ha tränat som längst 7,8 mil. Det går inte att leva på gamla meriter. Men det tror vi alla att vi kan göra. Mer om det en annan gång. Tröttheten brukar komma och gå i perioder men efter hultsfred kom den totala tröttheten eller väggen. Allt kändes fel. Stannade vid en rastplats precis innan Vimmerby, käkade lite och väntade på krafterna. Nop, fanns inget kvar, bestämde mej för att kolla tåget, javisst om 40 min gick tåget mot stockholm, köpte en biljett, bytte om och tog bort hjulen från cykeln. Får inte ha cyklar på tåget. Naturligtvis så gnällade den unga tjejen när jag steg på men hon var lite tveksam så det gick bra. Tänkte på hur det skulle gå i linköping där jag skulle byta tåg, men det gick smärtfritt ingen konduktör i dörren :) . Allvarligt talat så tar den rätt liten plats då hjulen är borta och hade jag haft den i kartong hade dom inte kunnat säga någonting.  Zoombie igårkväll och zommbie idag. Men jag ska göra ett nytt försök nästa år, helt klart. Behöver bara reka vägen från linköping till Sthlm bättre. Den är inte helt glasklar.

Börjar känna mej fullt återhämtad nu efter maran, har iof tagit det lugnt denna vecka med löpningen. Cykling har det blivit mer.

Ny bansträckning i år och psykologiskt tyngre. Det var trångt i starten och jag fick tränga mej fram första 2 km. Men fick ändå en hyfsat och lugn första 10 km. Hade en låg puls och kände allt under kontroll. Svettades inte alls under första milen. Men efter halva kändes det som om halva krafterna var slut och det är inte ett bra tecken. Ute på djurgården började det gå riktigt tungt. Fick lite nya krafter på stranvägen och det höll längs efter södermälarstrand. Upp mot västerbron gick jag det brantaste partiet. Nu hade jag beräknat en sluttid på 3.05-3.15 beroende på avslutningen. Förlorade ytterligare lite power och motivation sista biten. Men är ändock nöjd med loppet. Mycket nöjd. Loppet gick egentligen precis som jag hade trott det skulle gå med tanke på min träningsstatuts. Bättre än föregående år men brist på uhållighetsträning. Så mer och längre långpass med snabb avslutning är receptet.

Jag är imponerad av många snabba tjejer som blir alltmer frekvent för varje år. På 90-talet kände man igen varje tjej och visste hur dom skulle springa. Nu finns det fler duktiga tjejer..

Var ute runt Bornsjön igårkväll och luftade min Cervelo. Vilket tryck jag hade, medvind hela vägen kändes det som..riktigt kul faktiskt. Formen börja komma..

Istället för att åka bil 8 mil norrut och tävla i SM i Duathlon blev det istället 10 km löpnng i grannkommunen. Billigarre och snabbare.

Jag tycker verkligen om Duathlon och vill ha fler tävlingar, ändå så kör jag nästan inga. Verkligen skamligt.  

10 km är ingen lek, full fart från start till mål. Starten gick och hällregn i 2 km. Sen slutade det och gud vad jobbigt det var. Första 2 km. Andnöd varje steg. hm.. kan bero på att jag inte kört några intervaller i år. Musklerna och uthållgiheten var det inga fel på. Utan det var pulsen och andningen som var extremt jobbig. Lättlöpt 2-3 km sen uppför igen. 2 varvsbana. Andra varvet såg jag att det skulle bli en tid under 40 minuter. Målet var 39 minuter. Men vad blev det då. Jo, såg att det var nära 38 minuters gränsen och drog på sista 500 meter men stapplade in på 38,02. Vilket är lite synd men jag är otroligt nöjd med tiden. Finns fortfarande hopp..2:a i motionsklassen blev jag. Snitttid på 3,48 /km, max 172 och snitt 163 på pulsen.

Bra test och inte alls lika orolig för formen inför SM nästa helg.