Min nionde Ironman och inte min snabbaste, jag visste det redan innan start, men vad gör man när man väl har betalt in och laddat för tävlingen. Jo, man åker och ställer upp och kör igenom tävlingen.
Häftig start och mycket folk, liv och rörelse vid start, en viss skillnad jämfört med första gången 2001. Häftigt att gå ut på bryggan och plumpsa i det kalla vattnet, inte speciellt varmt vill jag säga. Men en lugn sjö. Starten gick som vanligt i rätt bra och med så lite simning i sjö, blev det lite riktningsproblem upptäckte jag. Låg långt till vänster på första varvet.. ja, och redan efter 2000 meter var jag rätt trött i armarna. vid passeringen under bron va det trångt som satan, fattar inte riktigt , men det blir väl så när klungan kommer. Jag är ingen direkt snabb simmare och får harva med klungan, så det var trångt och jordigt i vattnet. Drog knäet i en sten på vägen ut på andra varvet, shit.. tänkte jag...men det gick förhållandevis bra, kände av det på cykeln men men.. På andra varvet va jag helt slut i simkroppen, men styrde mot mål och va glad och trött i armarna när jag sprang i ett knökfullt tält och krängde på mej hjälmen och handskarna. Alltid lika skönt att börja cykla efter en dryg simning, snabbt upp på bron och jag hade bra tryck upp mot bron, som inte alls var så lång och brant som jag hade trott, Västerbron x 3 ungefär. Nerför var en skön känsla och det gick rätt fort då och härligt att cykla på de smala vägarna på öland ,, men jag måste säga att det blev en del ofrivlilig och villg rulleåkning, men jag tycker det är löjligt att det ska va och kolla packet, koncentrera rulleåkningen på eliten och dom som ligger i slotgruppen. Dessutom är vägarna så smala är det är närmast omöjligt för en motocyklist att fälla någon, nu tillhörde jag klungan så det blir svårt då . Stanna och skulle kissa men fick hala in hela härligheten för att man får bara kissa på toaletterna sa en motorcyklist som stannade.. Men några km längre fram stanna jag och kissade i varje fall. Kissa sedan på en toa så jag var ganska lydig, Rätt korkad regel faktiskt, i alla fall i Sverige, möjligen utomlands om man kör igenom ngn nationalpark kan det ev vara berättigat. På fastland började jag känna mej lite trubbig i benen och sista 3 milen var det knappt styrfart på eländet. Men 4 pass över 10 mil , där det längsta varit 120 km, säger väl en hel del. behövs helt enkelt fler långa pass på cykeln, Farten finns men inte uthålligheten. En långsam t2 byte, men väl ute på löpningen va det stumt första 2 km, sen lossnade det och jag tuffade på i första varvet i ett 4,15-4.30 tempo , andra varvet började det gå segt och tredje varvet var det inte alls roligt, men inte ont i löparmusklerna utan cykelmusklerna som spökade rejält, framsida lår som gjorde väldigt ont. ja,ja,,stappla imål på 11,29 .. kunde varit 10,52 med lite flyt i löpningen, men vad spelar det för roll inget pb i varje fall.

Dagens cykeltur innebar motorcyklister i skyttetrafik och 87 % körde fortare än fartbegränsningen, vilken stor skillnad jämfört med förra helgen. Det är precis som om dom varit på semester med familjen och måste ut och köra av sig på småvägarna igen. 57 km, vilket är knappt en tredjedel av vad som ska avverkas nästa lördag. Nåja, det kändes mycket bra så sponsorerna ska vara glada och konkurrenterna skraja.

4.5 timme cykel på en flaska vatten ...hmm ..dagens lärdom ..ska ej upprepas

Bra att dom satte stopp för allt tävlande för Lance Armstrong, han är en fet fuskare som hittills skött korten rätt men nu när han visar framsteg i triathlonvärlden tar det stopp. Helt säker attt det finns en samband mellan detta. Vem är förtjänt att se en 40 årig cyklist vinna Ironman Hawaii ?  1. Övriga världen kommer att tycka att triathleter är en bunt idoter som bara tränar ihjäl sig och har ingen koll.  2. Det sprider sig ett enormt rykte om hur mycket dopad han är för att ha vunnit tävligen mot elittriathler som har tränat i 7-10 år för att komma till denna nivå. Hela detta är lose - lose och jag tror någon har insett det och dragit i bromsen, i och med att han vann så  imponerande i Hawaii för några veckor sen.

Ett historiskt Marathon genomled vi igår, med  vindtoppar på 18 m/s. Det här kommer nog att gå till historien som ett av dom blötaste, kallaste och stormigaste. Uppladdningen var ok och toakön var som vanligt lång och seg, men väl ute på banan kände jag me peppad och körde på i god fart första 5 km och det kändes helt underbart lätt. 10 km passerades utan problem, insåg att det var kraftig motvind på västerbron och det var bara att försökta ta rygg på någon . rullar ner för västerbron och vinden i ryggen på norrmälarstrand. Första varvet gick bra, men efter dryga 22 km började vaderna göra riktigt ont.. varje steg va liksom tungt. Och det är alldeles för tidigt i loppet. Ingsåg vid 25 km att det va kört. Det skulle inte bli sub 3 i år. Utan tankarna fladdrade bort i höjd med gröna lund på andra saker. Jag har inget att bevisa, så jag försökte hålla tempot i varje fall, idag ville jag till mål utan några gå pauser. Tappade fart hela tiden och placeringar. Helt enkelt för dåligt uthållighetstränad. Stapplade i mål och då började allvaret. Nedfrusna händer och armar, totalt blöt.  Nedfryst och kroppen ville inte värme upp, stora problem ända tills jag kom hem och hoppa i bastun. Dags att ladda för Jubileums Mara då, start nr 185 verkar lovande.

april var en växlande månad med långa och korta och bra och dålig träning. Men 63 % cykling i april säger en hel del om fokus. Måste försöka få in några riktigt långa och bra pass i maj så att formen går uppåt. Simningen är stabil, ingen större utveckling med så få pass.

Mars blev en blandad månad och inte alls lika bra som januari och februari, en blandad kompott och med yttre faktorer som jag inte kan styra över. Ser framåt och redan april och åtminstone en tävling i sikte. Annars bara träning på schemat, ska försöka toppa månaden också . 30 hela dagar.

jepp, så blev det vinter och snö igen, just när asfalten hade börjat komma fram och man börja längta efter att köra racer igen. Nåja. några veckor till sen är det färdigt för i år.