Ett historiskt Marathon genomled vi igår, med  vindtoppar på 18 m/s. Det här kommer nog att gå till historien som ett av dom blötaste, kallaste och stormigaste. Uppladdningen var ok och toakön var som vanligt lång och seg, men väl ute på banan kände jag me peppad och körde på i god fart första 5 km och det kändes helt underbart lätt. 10 km passerades utan problem, insåg att det var kraftig motvind på västerbron och det var bara att försökta ta rygg på någon . rullar ner för västerbron och vinden i ryggen på norrmälarstrand. Första varvet gick bra, men efter dryga 22 km började vaderna göra riktigt ont.. varje steg va liksom tungt. Och det är alldeles för tidigt i loppet. Ingsåg vid 25 km att det va kört. Det skulle inte bli sub 3 i år. Utan tankarna fladdrade bort i höjd med gröna lund på andra saker. Jag har inget att bevisa, så jag försökte hålla tempot i varje fall, idag ville jag till mål utan några gå pauser. Tappade fart hela tiden och placeringar. Helt enkelt för dåligt uthållighetstränad. Stapplade i mål och då började allvaret. Nedfrusna händer och armar, totalt blöt.  Nedfryst och kroppen ville inte värme upp, stora problem ända tills jag kom hem och hoppa i bastun. Dags att ladda för Jubileums Mara då, start nr 185 verkar lovande.