6:e gången i Kalmar och bättre än någonsin men inget pb så kan man sammanfatta årets tillställning.

Efter en veckas semester på Öland var det dags att köra i Kalmar igen, det är roligt att se att tävlingen växer för varje år och konkurrensen blir allt bättre.

Pre race möte..gäsp. Inget nytt förutom simbanan som i år var omgjord och två varv istället för tre varv. Ett lyckat drag enligt min mening, löparbanan borde också ha varit 2 varv istället för 3 varv som den är nu. Mentalt mycket bättre.

En natt med dålig sömn blev det, inte för att jag var nervös utan bara därför att det blir så ibland, kändes som jag aldrig fick någon djupsömn, nåja tröttheten var inget problem på tävlingen.

Simningen

Stod rätt långt fram i starten och blev omsimmad av en del första hundra meterna men annars var det lite trångt kring de första bojarna  och den nya trånga passagen innanför muren var lite trångt på första varvet, fick hålla igen lite. Det var rätt mycket folk omkring mig och det kändes rätt bra så jag tänkte att det blir nog en bra tid men 40 minuter på första varvet var inte direkt enligt planen. Ok, fem simpass under månaden och juni var också en dålig simmånad borde jag har förstått att jag inte skulle simma bättre. Min plan var 1,15 och jag hade nog legat där om jag fortsatt min träning. En del av gnistan försvann där men jag fortsatte och tänkte minsann simma fortare på andra varvet, simmade ekonomiskt och tight men det blev några minuter långsammare.

Cykel

Väl på cyklingen gick det undan, jag öppnade rätt hårt och inte som jag brukar, dvs ta det lugnt första 15 min, utan jag drog upp i 37 km/h direkt och kände tryck i benen. Jag hade ett enormt flow på cyklingen, 1,42 på första varvet vilket är i snitt 35 km/h och det är jag väldigt nöjd med och på andra varvet är det registerat 1,48 men egentligen borde det vara 1,44. I slutet av första varvet blev jag omkörd av en cyklist som cyklade precis i mitt tempo och jag la mig bakom honom och tänkte rulla de 2 km som var kvar till varvningen. Drack lite vatten och sen kom motorcykeln upp brevid mig och skrek gult kort. Jag bara nickade och skrek tillbaka ok. Livet är orättvist, i detta läge var det helt onödigt av mig eftersom jag inte var trött och hade inget behov av att ligga bakom någon, dessutom låg jag i bara en minut. Men det är klart förra året var jag helt körd efter första varvet och låg bakom folk i stort sett två varv, borde ha brutit då men jag kör inte bara på resultat. Just denna dag var 4 minuter i straffboxen orättvist men sammantaget var det rättvist. På tredje varvet var jag trött och kunde inte riktigt pressa så mycket och länge som jag ville men sammantaget så var cyklingen ett genombrott, jag har kraft i cyklingen och kunde välja vilken hastighet jag skulle ligga på istället för att maxa och känna sig bara trött. Svårt att beskriva men simningen är nu bara det återstående problemet för att få ihop en bra triathlontid. Jag menar, hur än jag simmar och hur hårt jag än simmar så går det inte fortare, jag blir bara tröttare, samma symtom har det varit på cyklingen men nu har jag kraften,  styrkan och möjligheten att cykla snabbt men å andra sidan blir tröttare och stummare.

Löpning

I vanlig ordning hade det regnat på cyklingen men som tur var hade jag lagt in mina skor i en kasse så de var torra. Ut på löpningen var hårt, man behöver verkligen träna crosspass, ont i magen hela första varvet men det var stopp och det ville inte komma ut någonting, 1,08 på första varvet kändes lite segt, andra varvet började jag gå och på tredje varvet gick det väldigt segt, behöver verkligen få dessa långpass på löpningen för att hålla en hel mara. Löpningen har inte heller varit bra de senaste månaderna och därför blir resultatet därefter…

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resultatet och ser fram emot att få köra en IM i riktig toppform och då kunde komma under 10 timmar som alltid var drömmen. .